Buy from our bookstore and 25% of the cover price will be given to a school of your choice to buy more books. *15% of eBooks.
Audiobooks Narrated by Astrid Lindgren
Browse audiobooks narrated by Astrid Lindgren, listen to samples and when you're ready head over to Audiobooks.com where you can get 3 FREE audiobooks on us
I Nangijala, där är det ännu lägereldarnas och sagornas tid, och det är dit man kommer när man dör. Det berättar Jonatan Lejon för sin bror Skorpan som ligger sjuk och har råkat få veta att han snart ska dö. Hur kan det vara så hemskt att en del måste dö när dom inte har fyllt tio år ens, undrar Skorpan. Vet du Skorpan, jag tror att du får det härligt, försäkrar Jonatan. I Nangijala får man vara med om äventyr från morgon till kväll och om nätterna också. För det är i Nangijala som alla sagor händer. Skorpan älskar sin bror Jonatan över allt annat. Jonatan som är så modig och stark, med honom vågar man vara med om vilka äventyr som helst. Men inte ensam. Ensam är han bara en liten rädd krake. Så bra då att han inte behöver vara i Nangijala utan Jonatan. Så bra att de tillsammans får bli Bröderna Lejonhjärta. Nangijalas sagor är sköna men farliga och grymma. Men heter man Lejonhjärta så vågar man det yttersta.
Emil i Lönneberga hette en pojke som bodde i Lönneberga. Det var en liten besvärlig en, inte riktigt så snäll som du. Fast han såg snäll ut, det gjorde han visst det. När han inte skrek. Han hade runda blå ögon och ett runt rödblommigt ansikte och ljust, ulligt hår. Alltihop såg snällt ut på något sätt, så man kunde tro att Emil var en riktig liten ängel, men det skulle man bara inte inbilla sig. 'Han gör jämt hyss, den pojken', sa Lina som också bodde i Katthult i Lönneberga precis som Emil. 'Och gör han inga hyss själv, så händer det ändå så mycket med Emil. Jag har aldrig sett på maken till unge!'
I Bullerbyn finns det tre gårdar, Norrgården, Mellangården och Sörgården. Där bor sex barn, Lisa och Lasse och Bosse och Britta och Anna och Olle. De leker och leker, och för det mesta är det roligt. Det är härligt att sova på höskullen, att klä ut sig och att gå i skolan - särskilt roligt är det på vägen dit och på vägen hem! Men när Olle får en egen hund då är det både märkvärdigt och roligt.
De sex barnen i Bullerbyn leker och har roligt nästan jämt. De åker skridskor på Norrgårdssjön - och Lasse trillar i! Men som tur är kommer han upp igen. Lisa och Anna ska gå och handla jäst, och ingefära, ättika och sytråd och falukorv. Det kan vara ett helt äventyr att gå och handla om man hela tiden glömmer något!
Det märkvärdigaste av allt är förstås att Olle får en liten syster. Men usch, vad ungen är ful, tycker flickorna, ända tills dopet ...
Ja, visst är det roligt i Bullerbyn! Lisa och Lasse och Bosse och Britta och Anna och Olle leker sina glada lekar, klättrar i berg, jagar uroxar, matar lammungar, fångar
kräftor, sover i skogen om natten och dansar kring midsommarstången när sommaren kommer till Bullerbyn.
'Jag tycker synd om alla som inte bor i Bullerbyn', säger Anna. Det är bara när hon och Anna ska passa Olles lillasyster som det kan vara lite besvärligt.
Emil i Lönneberga, han som bodde på gården Katthult i Lönneberga socken i Småland, har du någonsin hört talas om honom? Jaså, inte! Men i Lönneberga fanns inte en enda människa, det kan jag försäkra dig, som inte kände till Katthultarnas hemska lilla pojke, den där Emil som bara gjorde hyss ideligen. Han brukade få sitta i snickarboden och tänka över sina synder varje gång han hade gjort något hyss, och då passade han alltid på att tälja sig en liten rolig trägubbe, det gjorde han raskt, för han tänkte inte så mycket och han täljde fort och vant.
Emil, det är han som bor i Katthult i Lönneberga och som gör hyss nästan varje dag året runt. Efter varje nytt hyss sitter han inlåst i snickarboden och täljer sig en liten rolig trägubbe. 369 trägubbar står det på hyllan till sist! Här kan du läsa om hur det gick till när Emil gjorde en del lyckade vanvettsaffärer på auktionen i Backhorva, eller när han gjorde tre tappra försök att få ut Linas oxeltand och sedan målade lilla Ida illande blå, eller när han släppte grodan i kaffekorgen och sedan ställde till det så hemskt att man knappt kan tala om det …
Mamma och pappa trodde att Karlsson var en sådan där låtsaskamrat som barn skaffar sig, när de känner sig ensamma. Därför köpte de en hund åt Lillebror. Visst älskar Lillebror sin Bimbo, men Karlsson är en ännu bättre lekkamrat. ”Roligt vill jag ha, annars är jag inte me”, säger Karlsson, när han kommer inflygande genom Lillebrors fönster, pigg och nyter och alltid redo för nya filurerier.
I det stora, röda huset nere vid ån, där bor Madicken. Där bor också mamma och pappa och lillasyster Lisabet och en svart pudel, som heter Sasso, och en kattunge som heter Gosan. Och så Alva. Madicken heter egentligen Margareta, men när hon var liten kallade hon sig själv Madicken, och fastän hon nu är stor och nästan sju år heter hon fortfarande så. Det är bara när hon behöver förmanas som hon kallas Margareta. Ganska ofta kallas hon Margareta. För hon har många befängda infall och tänker sig aldrig för… förrän efteråt.
En dag läser Lillebror en hemsk rubrik i tidningen: ”Flygande tunna eller vad?” Tidningen utlovar en belöning på tiotusen kronor till den som kan infånga det där mystiska klotrunda! Och det är förstås ingen annan än Karlsson på taket, en vacker och genomklok och lagom tjock man i sina bästa år. Men Lillebror som ska vaka över Karlsson får det rätt arbetsamt, och inte blir det lättare när Husbocken och farbror Julius blandar sig i den vilda karusellen.
Junibackens Pims, det är Lisabet, det. I alla falla kallas hon så av farbror Nilsson. Och Lisabet, hon följer sin storasyster i vått och torrt, vilka äventyrligheter Madicken än hittar på. Som när Madicken ska gå och titta på majelden. Då vill hon vara fin så att hela stan häpnar. Framför allt vill hon ha sina nya sandaler. Men det får hon inte för mamma. Fast Madicken är bångstyrig ibland, och när hon kommer till majelden är hon trots allt skrudad i sandalerna. Men konstigt nog, ingen lägger märke till dem. Ingen mer än Mia, Madickens klasskamrat, hon som har så mycket pippor i håret. Så går det som det går också. Illa går det för Madickens sandaler. 'Du är inte klok, Madicken', säger Lisabet.
När man är en barnhemspojke med rakt hår som ingen vill ha, då kan man nästan lika gärna vara död, anser Rasmus. Men så får han en lysande idé. Man kan ge sig av från barnhemmet, rymma, gå ut i världen och ta reda på någon som vill ha en. Om de inte har någon annan att välja på, så måste de ju ta en, tror Rasmus. Precis så som Rasmus hade tänkt blir det inte. Han träffar i alla fall Paradis Oskar, som kallar sig Guds rätte gök och går på luffen han också. Och det går rätt bra ändå. Det händer så mycket när man går på luffen …
